Det lyckas. Agata får följa med Miss Mourade upp i The Seethrough. I lobbyn går hon slalom mellan arbetare och den glasutsmyckning de sätter upp på väggar, i taket. Hon tittar noga på rörliga tavlor och hängande grenar, en del med detaljrika löv. Hon ser träliknande bord och stolar. Bland annat. Och visst är allt gjort av glas. Miss Mourade får alltid såna enorma resurser att jobba med. Men Agata ser också triviala glasvaser. Alldagliga djurfigurer. Hon måste passa sig så inte avundjukan lyser igenom.
  I hissen på väg upp till Miss Mourades kontor är det tyst mellan kvinnorna. Båda letar efter något att vila blicken på men det saknas i den rena glashissen. Då får Agata en ny kroppsdel på SMS. Hon tvingas kväva ett skratt. Sivolino har fotoshoppat in Miss Mourades ansikte i Agatas navel med ett kort meddelande. //Seger kräver offer.//
  ”Något roligt?” frågar Miss Mourade.
  ”Nej. Eller ja. Min pojkvän är fotograf och gör roliga kattbilder.”
  ”Kul. Får jag se?”
  Agata räddas av en teatral kvinnoröst som säger våning 59 och så stannar hissen. Hennes kontor visar sig vara ett helt våningsplan utan innerväggar. Självklart finns det fönster i alla väderstreck, bara fönster, inte en tillstymmelse till vägg kan hon upptäcka. Agata är hänförd av både rummet och utsikten.
  ”Nu förstår du varför byggnaden heter The Seethrough. Vartannat våningsplan är helt fritt från innerväggar så ljuset kan flöda fritt sånär som på hissen och några få pelare.”
  ”Otroligt. Du är imponerande, som konstnär menar jag.” Agata slår ut i en gest. ”Detta ställe alltså! Världsklass.”
  ”Vi har använt olika fönstersorter i byggnaden för att få ljuset att brytas på unika sätt. 142 olika sorters glas. Olika tjocklek, färg, prisman, frostat glas. Byggnaden kommer bokstavligen att leva när det är solsken. Ljuset kommer in på ett sätt, vandrar genom rummet och kommer ut som något annat. Om du står still nere vid Odenplan kommer ljuset från byggnaden att förändras allt eftersom solen rör sig. Om du rör dig runt byggnaden uppstår samma fenomen.”
  ”Men det är väl jorden som rör sig, inte solen?”
  ”Va?” Miss Mourade går mot en soffgrupp med utsikt norröver. Agata ser Brunnsviken, Hagaparken.
  ”Gissa vem det var som läste in våningsnumret?” frågar Miss Mourade.
  ”Är det en kändis?”
  ”Mmm.”
  ”Du?”
  ”Wow, du känner till mig?”
  ”Självklart, vi är ju kollegor. Noomi Rapace, kanske?”
  ”Bra gissat. Noomi har faktiskt läst in våning 33. Det var Alicia. Inte lätt att få henne. Wikander alltså, men det fattar du väl? Hon är den enda som fått läsa in två våningar. 59an och entréplanet. Jag får höra min älskling varje dag. Love her.”
  Miss Mourade pratar med en man som sitter i soffan och vänder sig sedan till Agata.
  ”Ta alla detaljer om vad konstverket var värt med min sekreterare här. Material, arbete. Han är snål men rättvis. Vad hette du?”
  ”Agata Titus. Som jag sa är jag också glaskonstnär.”
  ”Kul att ses, Agata, men jag måste få i mig lite frukost. Och återigen, förlåt.”
  Den tillgjorda rösten som säger ’förlåt’ och de falska pussarna på hennes kinder irriterar Agata. När Miss Mourade går mot hissen säger Agata med lite för hög röst: ”Har du något förnamn?”
  Miss Mourade vänder sig om. Hon synar Agata som känner sig osäker och ångrar att hon ställde frågan. Hon vet ju förnamnet.
  ”Du har googlat mig, gissar jag. Då vet du.”
  ”Förlåt.”
  ”Nej” säger hon skarpt. ”Använd bara inte mitt förnamn. Ryck upp dig. Ska vi titta på ditt konstverk? Det som överlevde alltså.”
  Tänk att få visa sitt konstverk för den mytiska Miss Mourade. Agata har lyckats med sitt uppdrag men känner sig ändå osäker. Att bli bedömd är det värsta hon vet och rädslan för att vara dålig finns där alltid. Men hon packar upp sitt konstverk. Eller deras förresten, hennes och Sivolinos. Men hon är glaskonstnärinnan. Konstverket består av flera frilagda minikroppsdelar som är inneslutna i glas. Tillsammans bildar kroppsdelarna en 30 cm hög kvinna.
  ”Fin. Bra jobbat. Är det dina kroppsdelar?” frågar Miss Mourade.
  ”Ja, allt utom en fot som är Sivolinos, min pojkvän. Det är han som har fotat och gjort alla 3D-utskrifterna. Och målat dem.”
  ”Imponerande. Det är väldigt naturliga färger.”
  ”Han gör sin egen färg av hudflagor från hälen. Blandat med några kemikalier. Sedan ska jag väl erkänna att vår signatur är vårt eget blod. Lite töntigt men det är såna vi är.”
  Miss Mourade ser ett rött A och ett S utblåsta i en glasfyrkant bredvid kroppsdelskvinnan. AS. Hon skrattar till.
  ”Ruskigt. Jag får en idé, kan ni göra detta i naturlig storlek?”
  Agata nästan viskar av upphetsning. ”Ja. Självklart. När?”
  Miss Mourade nickar. ”På fredag är det som du vet invigningen av The Seethrough. Det blir årets kulturfest, jag lovar. Jag har bjudit in några glaskonstnärer till en tävling där vinnaren får göra en utställning i lobbyn på The Seethrough. Ni hinner naturligtvis inte göra hela kroppen men kan ni leverera två kroppsdelar till torsdag så kan ni vara med i tävlingen. Vinnaren utses under invigningen. Låt säga ett bröst och en fot. Jag kan komma till din ateljé på torsdag eftermiddag och kolla in resultatet. Det låter väl inte så dumt, va?”