Rörbankargrannen ställer ner sina fulla konsumkassar utanför porten och trycker in koden. Något får honom att titta upp och där, en människa som sticker ut till hälften från taket. Halva överkroppen i tomma intet. Är det grannen? Den där huvmannen. Han blir irriterad att sådant sker i hans hus och av vuxna människor dessutom. ”Kom ner, det är ju livsfarligt” skriker han. Han blir ännu argare när han får trycka in koden en gång till för att komma in i trappuppgången. Men inne i hissen tar travet över hans tankar.
  Sivolino ligger på taket, 18 meter upp i luften och med det mesta av överkroppen svävande ovanför gatan. Han har ställt torkställningen så den fungerar som motvikt. Han tittar mot marken, vänder sig om och tittar mot himlen. Skillnaden är hårfin. Efter thaimat och lite gull lyckades de få klart två konstverk igår. Bröstet blev bra men foten blev fantastisk. Vilken lyster i den blå färgen. Agata är för djävla bra när hon är noggrann. Imorgon kommer Miss Mourade och bedömer kvaliteten. Sivolino vet inte vad han ska tänka om den kvinnan. Hon är allt Agata har pratat om i tre dagar. Om hur spännande konstnär hon är, vilket nätverk hon har, hur vältalig hon är, hur bra hon är på att äta, skita, diska. Den överklasskvinnan har väl aldrig ens hållt i en diskborste. Sivolino sätter sig upp, plötsligt rädd att ramla. Lugn bara lugn.
  Han lägger sig långsamt ner igen, torkställningen håller emot. Han ser på den blå himlen, några moln, en fin dag. Han blundar och ser stjärnorna fast det är mitt på dagen. Han färdas uppåt mot den blå himlen, mot Gud och hans ägor. Och där står en portvakt i den vitaste Hoodtröja han någonsin sett, ögonlös. Nej, flera portvakter som bär på konsumkassar fulla med stjärnor som de strör ut över himlen. De sår en väg av stjärnor som Sivolino går på. Han är naken med vingar. En ängel som inte kan flyga. Då ser han Agata, hon är innanför muren, hon får gå i Guds skogar och han känner svartsjukan i kroppen. Han vill vara där och hålla Agata. Han vill över muren men Sivolino är en överviktig ängel som inte kan flyga. Då vet han plötsligt vad deras företag ska heta, han känner en ilning i pungen, de vita Hoodtröjorna stirrar utan ögon på Agata som nu är utanför muren, hos honom. Någon har dragit ner hans dragkedja på jeansen, han vandrar bort på stjärnvägen som försvinner helt när hans lem är ute i det fria. Han öppnar ögonen och känner något som omsluter den.