En novell av Johan Theodorsson
PROLOG
1 av 11
Sivolino har bestämt sig. Trots kylan och regnet ska han gå barfota från Vanadislunden till Årsta där Agata finns och behöver hans hjälp. Han samlar ihop de exakt tillklippta kvadraterna av smärtlindringsplåstret i en gammal kameraburk. Ska de räcka? Han diskar glödlampan och tratten och slänger ner allt i en konsumkasse.
Medan han väntar på att ruset ska komma tittar Sivolino på sin enda julklapp, ett par röda strumpor med vita änglar som han fått av Agata. Nyss satt de på hans fötter men nu ligger de prydligt ihopvikta på den blå fåtöljen vid fönstret. Själv sitter han i den röda. Den obekväma enligt Agata men inte enligt honom. De trasiga fjädrarna gör att Sivolino sjunker ner i fåtöljen och trycks på plats. Det känns som kroppskontakt. Han sträcker sig efter massageoljan på fönsterbrädet men lyckas inte nå den. Kul! Långsamt ålar han sig ännu längre ner i fåtöljen tills han nästan ligger upp och ner. Då når han glasflaskan med foten och klämmer till runt flaskhalsen med pektån och stortån, precis under korken. Han balanserar flaskan tills den är ovanför hans huvud. Då släpper han men glömmer att ta upp sina händer. Massageoljemissilen träffar Sivolinos näsa innan den slår i fåtöljens armstöd och landar sprucken på golvet. Han skrattar till när tittar ut och ser en stor vit tand som sticker upp ovanför Vasastadens hustak.
Då slår opioiden till med full kraft och The Seethrough, den nya Glasskyskrapan försvinner i takt med att hans synfält smalnas av. Trots att det är många år sedan han rökte fentanyl är det en härlig känsla när världen blir till en pop up bok. Allt finns där framför dig men du väljer själv vad du vill vika upp och titta på.
Sivolino börjar smörja in sina fötter och han tar okontrollerat med massageolja. Det sprutar till när han trycker fingrarna mellan tårna men just nu är hans fötter viktigast i hela världen. Så han tar mer olja. Vandringen kommer att bli lång. Han vill känna allt som fötterna ska hitta på denna sista gång. Har han allt? Sivolino bestämmer att hans händer ska leta efter konsumkassen. Först missar han. Skärpning. Träff! Skalpellen är där. Glödlampa och tratt. Fentanylkvadraterna. Suturtejp, agraffer och kompresser. Det är dags. Nej, sågen? Ja, sågen är i påsen. Sivolino reser sig, tar på sig Hoodtröjan och märker inte att han trampar på en glasbit på vägen ut.
© Johan Theodorsson 2018