Sivolino dyker upp som blöt, barfotavålnad i Garaget med sin konsumkasse. Han har fått tag på allt de behöver genom gamla sjukvårdskontakter och nu ligger han på en madrass på golvet. Hans vänstra underben är fastspänt med spännremmar på en träpall och foten hänger fritt. Han rör på den frenetiskt upp och ner.
  ”Går det att lägga något under vaden. Trät trycker” skrattar Sivolino.
  Agata hämtar en kudde från övernattningsrummet, tar bort spännremmarna och arrangerar det så mjukt som möjligt för Sivolinos vad. När det är spänt igen hämtar hon rökverktygen.
  ”Jag behöver två fentafyrkanter till, minst.” Sivolino andas snabbt.
  ”Men du har ju rökt två redan, du kan ju dö” säger Agata. ”Har de slått till än?”
  Sivolino skakar på huvudet. ”Men det är på gång. Snart, snart.”
  Agata preparerar glödlampan med två doser fentanyl och ger tratten till Sivolino. Hon använder en tändare. Lågan slickar glödlampans undersida.
  ”Sivo. Nu.”
  Sivolino hasar sig upp på armbågarna, Agata håller fram glödlampan. Sivolino håller tratten ovanför röken och tar ett rejält andetag. Håll, hålla. Håll kvar. Han faller ner på madrassen och fortsätter att vicka foten upp och ner. Upp och ner fast långsammare nu.
  ”Ta eng dos gu med” sluddrar Sivolino.
  ”Aldrig när jag jobbar. Invigningen börjar om 5 timmar och då ska foten vara klar för beskådan av Stockholm, Sverige, världen. Är du säker?”
  ”Ja. Börja. Konsten.” Sivolino är inne i pop up boken och stänger ner alla flikar han kan upptäcka.
  Agata ser tecknet, foten är still. Hon har lagt upp allt som behövs på en handduk. Verktyg och sjukvårdsmaterial.
  Först sårsprit. Mer sårsprit och sedan skalpellen. Mjukdelarna först. Hon måste följa det streck som Sivolino har ritat dit med en svart märkpenna och skära precis in till benet. Sedan måste hon sluta skära exakt när det kommer ett rött streck och vara beredd med en agraff. Skär ett snabbt snitt, hitta den främre skenbensartären och på med klämman för att stoppa blodet.
  Fy fan. När hon börjar skära upptäcker hon hur vass skallpellen är, det forsar blod, hon ser inte strecken. Hon får panik, hon dödar sin pojkvän, helvete. Och finns det en främre finns det en bakre artär. Två dödande artärer. Hon tar upp kompresser för att stoppa blodflödet, det hjälper inte. Hon rusar ut och hämtar vatten, tvättar men ser inga streck, bara blod. Inget hjälper. Sivolino ser död ut men då ser hon hur han vinkar henne till sig. Hon lutar sig ner.
  ”Snabbt bara. Snabbt, men noggrant.”
  Agata tar Sivolino på orden och skär med skalpellen där hon tror att strecket fanns. Runt om och så häller hon på vatten. Då ser hon en av artärerna, tar en agraff och klämmer till. Hon lägger sig under foten har tur, hon lyckas hitta den andra artären.
  Dags för sågen, en miniversion av en sticksåg. Hon har glömt, det finns inga eluttag i ateljén, hon måste ha en förlängningssladd. Sivolinos fot hänger slappt, hon rusar ut och knackar på flera av ateljédörrarna tills en öppnar. En skäggig man ser skräckslagen ut men ger henne en femmeterssladd. Hon tar en kik i spegeln i hallen på vägen tillbaka och förstår varför den skäggige var så rädd. Hon är helt nersmetad av blod. Lugna dig nu, Agata..
  När sågen är inkopplad går hon fram till Sivolino och klappar honom i pannan. Kysser honom, älskar honom, gråter för honom. Sågen är nyslipad och det går snabbt. Plopp och där står Sivolinos fot på golvet. Konstnärsmaterial.